Fälttest
Idag hade vi examination i fälttest. Får börja springa först om ett par veckor men eftersom suget av att röra på sig är alldeles för stort tog jag beslutet att dra på mig utrustningen och gå runt.
Ett fälttest innebär att man har uniform eller motoroverall på sig med kängor, hjälm på huvudet och kroppskydd, stridsväst och vapen. Det skall finnas 4 magasin i nån av fickorna och 1 liter vatten skall vara påfyllt i en vätskebehållare som vi har fått ut, den lilla påsen med vapenvårdskitet skall även vara med.
Kraven är olika beroende på vilken tjänst man har och den som jag har sökt till är att springa 2km på 11.30.
Jag gick runt på 13.42, kan känna mig hyfsat nöjd med det!
Kommer nog bli rätt lugnt när det blir dags för mig att springa det sen, kändes helt okej idag!
Ett fälttest innebär att man har uniform eller motoroverall på sig med kängor, hjälm på huvudet och kroppskydd, stridsväst och vapen. Det skall finnas 4 magasin i nån av fickorna och 1 liter vatten skall vara påfyllt i en vätskebehållare som vi har fått ut, den lilla påsen med vapenvårdskitet skall även vara med.
Kraven är olika beroende på vilken tjänst man har och den som jag har sökt till är att springa 2km på 11.30.
Jag gick runt på 13.42, kan känna mig hyfsat nöjd med det!
Kommer nog bli rätt lugnt när det blir dags för mig att springa det sen, kändes helt okej idag!
Söndag...
...och en vanlig skoldag om man läser på Markstridsskolan. Enda skillnaden är att jag sitter inne och skriver på min övningsplan medan de andra är ute och skjuter. Börjar bli klar med min övningsplan snart, känns skönt. Hittills har jag kommit upp i 12 sidor men det blir nog ett par till innan jag känner mig något sånär nöjd. Helt nöjd vet jag inte om man kan bli, även om det kan låta mkt med 12 sidor för en enkel övning som är tänkt att hålla på i knappt 3h.
Ikväll blir det vård av all materiell som har använts under veckan så dan är nog inte slut förrän efter 20 då vi har tid för att låsa in vapnen. Då blir det nog till att försöka röra lite på kroppen, funderar på att gå 5km-spåret idag och lämna cykeln för en dag iaf. Kändes tungt igår så jag cyklade bara 20min för att sen gå en runda på tio minuter så att låren fick röra på sig lite. Men det kanske inte är konstigt om det var tungt eftersom jag på förmiddagen vart biträde och gått fram och tillbaka i skogen och sen på eftermiddagen kört strid i ett kanske lite för högt tempo mot vad jag borde...
Ikväll blir det vård av all materiell som har använts under veckan så dan är nog inte slut förrän efter 20 då vi har tid för att låsa in vapnen. Då blir det nog till att försöka röra lite på kroppen, funderar på att gå 5km-spåret idag och lämna cykeln för en dag iaf. Kändes tungt igår så jag cyklade bara 20min för att sen gå en runda på tio minuter så att låren fick röra på sig lite. Men det kanske inte är konstigt om det var tungt eftersom jag på förmiddagen vart biträde och gått fram och tillbaka i skogen och sen på eftermiddagen kört strid i ett kanske lite för högt tempo mot vad jag borde...
Min fredag den 13 maj
Började dagen med att vara biträde på en övning i stridsparsstrid, gick bra och fick beröm av övningsledaren efteråt för att jag haft bra utvärderingar, då blev jag glad!
På eftermiddagen var det en ny övningsledare och då var jag med som soldat. Längesen jag var med och fick skjuta lite så det var roligt, även om jag kände mig långsam, men det är kanske inte så konstigt eftersom det var ett tag sen vi övade stridsparsstrid....i höstas tror jag bestämt vi hade en dag där vi sköt lite löst stridsparsvis.
På kvällen hade vi lite eftersnack med handledaren och sen åkte jag och den andra tjejen i klassen in till Motala för att äta på Mc Donalds. Och ja, det var värt att åka nästan 4 mil för en hamburgare!
Nu skall jag skriva lite på en övningsplan, visst är det för härligt med att vara i skolan en sommarhelg!
På eftermiddagen var det en ny övningsledare och då var jag med som soldat. Längesen jag var med och fick skjuta lite så det var roligt, även om jag kände mig långsam, men det är kanske inte så konstigt eftersom det var ett tag sen vi övade stridsparsstrid....i höstas tror jag bestämt vi hade en dag där vi sköt lite löst stridsparsvis.
På kvällen hade vi lite eftersnack med handledaren och sen åkte jag och den andra tjejen i klassen in till Motala för att äta på Mc Donalds. Och ja, det var värt att åka nästan 4 mil för en hamburgare!
Nu skall jag skriva lite på en övningsplan, visst är det för härligt med att vara i skolan en sommarhelg!
Mina första högskolepoäng!
I veckan har jag fått mina första högskolepoäng, så när utbildningen är helt klar blir mina 1.5poäng officiella!
Snacka om att det här har höjt högskolestatusen på kompaniet den här veckan hahaha i min grupp hade vi en kille som fått 10 poäng tidigare, på hela plutonen kanske det är 4-5 stycken max som hade några sen tidigare medan vi andra var helt nollade i det systemet. Det borde väl säga en hel del om hur teoretiska personerna är som valt den här utbildningen är kanske. Men det är inget fel i det, är ju så mkt roligare att få arbeta med kroppen utomhus än sitta instängd i en stor sal och lyssna på en föreläsning =)
Snacka om att det här har höjt högskolestatusen på kompaniet den här veckan hahaha i min grupp hade vi en kille som fått 10 poäng tidigare, på hela plutonen kanske det är 4-5 stycken max som hade några sen tidigare medan vi andra var helt nollade i det systemet. Det borde väl säga en hel del om hur teoretiska personerna är som valt den här utbildningen är kanske. Men det är inget fel i det, är ju så mkt roligare att få arbeta med kroppen utomhus än sitta instängd i en stor sal och lyssna på en föreläsning =)
Blandat napalm
Idag har vi blandat napalm och imorgon skall vi gå genom en brandtunnel, hur har din arbets-/skoldag sett ut?
Matematik!
Idag har jag räknat matte för första gången sen gymnasiet! Vi fick lära oss hur man räknade ut hur många tårgasfacklor man behövde med en viss volym på ett rum för att få bäst effekt och så att det inte blev varken för mkt eller för lite. Var rätt nöjd när jag blev godkänd på det provet vill jag ju lova eftersom jag inte förstod mer än hur man räknade ut volymen av ett rum när provpappren kom, tack och lov för lathundar!
GODKÄND!
Godkänd på ledarskapsuppsatsen nu - Nåt fruktansvärt skönt! Kan jag gå hem med helg med lite mer ro i kroppen!
Idag har det vart gruppchefsexamination, tyvärr får jag inte träna ännu så jag har fått gå vid sidan av och ha ordergivning med ett av befälen på skolan. Riktigt bra måste jag säga! Även om det såklart är surt att få göra examinationen senare, men skam den som ger sig!
Idag har det vart gruppchefsexamination, tyvärr får jag inte träna ännu så jag har fått gå vid sidan av och ha ordergivning med ett av befälen på skolan. Riktigt bra måste jag säga! Även om det såklart är surt att få göra examinationen senare, men skam den som ger sig!
GODKÄND EXAMINATION!
Igår kom resultaten upp för ledarskapsexaminationen upp och jag vart GODKÄND! Sjukt skönt!
Nu hoppas jag bara på att få min uppsats innan veckans slut också så att jag kan slippa tänka på den.
Idag skall jag hålla lite övning, kul!
En annan sak som andra tydligen tyckte var kul när vi hade föreläsning häromdagen (och som jag i efterhand nog kan hålla med om när jag tänker efter lite...) var att vi hade helkompani i stora salen och jag hade vart tyst hela dagen och i slutet när vi pratar om vad som står i böcker eller inte frågar läraren hur många granater man skall kunna ladda i ett granatgevär per minut.
Det är tyst en stund så jag tycker det är lika bra att svara på frågan eftersom jag kan svaret - SEX!
Det var det enda jag sa den dagen...svaret var ju rätt så den kan jag bjuda på ;)
Nu hoppas jag bara på att få min uppsats innan veckans slut också så att jag kan slippa tänka på den.
Idag skall jag hålla lite övning, kul!
En annan sak som andra tydligen tyckte var kul när vi hade föreläsning häromdagen (och som jag i efterhand nog kan hålla med om när jag tänker efter lite...) var att vi hade helkompani i stora salen och jag hade vart tyst hela dagen och i slutet när vi pratar om vad som står i böcker eller inte frågar läraren hur många granater man skall kunna ladda i ett granatgevär per minut.
Det är tyst en stund så jag tycker det är lika bra att svara på frågan eftersom jag kan svaret - SEX!
Det var det enda jag sa den dagen...svaret var ju rätt så den kan jag bjuda på ;)
Helg....
...till viss del iaf! Har en uppsats att skriva i ordning under helgen för att lämna in senast måndag morgon. Får försöka sitta med det i bilen på vägen hem och på tåget när jag åker ner till Värnamo.
Blev ju extra glad när det trillade in 151 sidor att läsa från Boken pedagogiska grunder också...Blir nog att ta ordentlig helg nästa vecka istället. Shit Happens!
Blev ju extra glad när det trillade in 151 sidor att läsa från Boken pedagogiska grunder också...Blir nog att ta ordentlig helg nästa vecka istället. Shit Happens!
Ledarskapsexamination
Idag var det alltså den stora skrivardagen. Mellan 12.30-16.30 hade vi på oss att skriva provet, tack och lov tog det inte så lång tid!
Nu är det bara en veckas ovisshet och undran om jag är godkänd eller inte, är jag det inte ligger det precis på gränsen till ett G och då kommer jag bli riktigt besviken...Det kändes ändå helt okej att skriva det, även om jag såklart hade behövt lite extra lästimmar på mig för att känna mig helt nöjd.
Någonting som jag däremot tyckte hade vart bättre än att ha ett jätteprov på allt vi läst om under ett halvårstid under en och samma eftermiddag, är att dela upp det i olika delprov under årets gång istället för att ta allt samtidigt. Man hade lärt sig mer på det och det hade dessutom varit lättare att läsa till än att växla mellan fyra powerpoint, 6 böcker och 9 häften....Det är ju inte så att högskolepoängen på det här kompaniet flödar precis just pga att det är fler som är praktiskt lagda än teoretiskt på den här utbildningen...
Nu är det bara en veckas ovisshet och undran om jag är godkänd eller inte, är jag det inte ligger det precis på gränsen till ett G och då kommer jag bli riktigt besviken...Det kändes ändå helt okej att skriva det, även om jag såklart hade behövt lite extra lästimmar på mig för att känna mig helt nöjd.
Någonting som jag däremot tyckte hade vart bättre än att ha ett jätteprov på allt vi läst om under ett halvårstid under en och samma eftermiddag, är att dela upp det i olika delprov under årets gång istället för att ta allt samtidigt. Man hade lärt sig mer på det och det hade dessutom varit lättare att läsa till än att växla mellan fyra powerpoint, 6 böcker och 9 häften....Det är ju inte så att högskolepoängen på det här kompaniet flödar precis just pga att det är fler som är praktiskt lagda än teoretiskt på den här utbildningen...
suck...
...fönster, aktiv lyssning, konfliktanalys, stress, omhändertagande, regressiva grupprocesser, ledarskapsteori, ledarskap under akut stress, värdegrund, verbal och ickeberbal kommunikation, Wheelans trappa, konflikthantering...en liten del av allt som skall sitta som ett rinnande vatten imorgon eftermiddag! Mina kunskaper kanske rinner, men isf rakt ner i toalettstolen!
Villingsberg
I veckan har det varit plutonsstrid i Villingsberg som ligger precis utanför Karlskoga. Vädret var bra första dagen (till allas förvåning), men övergick såklart till snöblask och snö snett nedifrån istället för rakt ner som det gör på alla andra ställen i det här landet....Men det är så det är och bara att gilla läget.
Det var nyttigt för många att öva under veckan. Själv gick jag tyvärr bara bakom hela tiden eftersom jag fortfarande inte är riktigt bra. Men man lär sig på att gå bakom också, iaf de två första dagarna...den tredje kan jag tyvärr inte säga att jag gjorde det...den där förkylningen som gått runt i plutonen och gruppen kom tillbaka till mig i onsdags...murphy, jag tycker inte om dig! Så jag var mest trött i kroppen och ville åka hem...
Synd också att det var sista skjutningarna innan vi har gruppchefsexaminationen! Får försöka hitta lite tid med någon som kan lyssna på lite ordrar och annat när vi är lediga någon kväll.
Nu är det däremot dags att plugga på ledarskapsprovet som är på måndag! Undrar hur många i vår pluton som det kommer gå bra för, inte haft bästa förutsättningarna för att plugga den här veckan när vi har varit iväg, haft kvällstjänst etc...Blir en helg med näsan i böckerna!
Plutonsstrid
Idag har vi haft plutnsstrid och genomfört lite mörkerskjutningar. Mer bilder och lite längre text om veckan kommer imorgon eller framåt helgen!
Ny dag...
...nya erfarenheter! Idag har jag traskat omkring med snöskor på mig hela dan. Det var skönt att ha när det tydligen skall vara midjedjup snö här i villingsberg just nu.
Fick ett sms av Pappa för ett par dagar sedan som pratade om att våren var på väg...det är den inte här kan jag ju berätta =P
Fick ett sms av Pappa för ett par dagar sedan som pratade om att våren var på väg...det är den inte här kan jag ju berätta =P
Avlastningssamtal
Det har varit två tyngre dagar den här veckan. Igår när vi pratade om döden, och idag när vi skulle ha avlastningssamtal med varandra i mindre grupper för att lära oss att agera som främst ledare för de kommande samtal vi kan komma att ha med blivande soldater och kollegor.
Vi var tre stycken som satt i ett eget rum där var och en fick agera ledare, person med problem och en observatör som utvärderade ledaren efteråt.
För mig var det svårt med alla delarna på varsitt sätt, även om jag nog kände att ledarrollen i det här sammanhanget var det jag hade lättast för då det är flera personer som kommit till mig med sina problem tidigare, även om jag då inte vetat helt hur man skall hantera det för att få bästa effekt kändes det som att det var någonting jag hade lite insikt i.
Svårast var att ta upp mitt egna problem och berätta om det. Det blev starkare känslor än vad jag själv hade förväntat mig och det blev en ganska jobbig stund, samtidigt som det kändes väldigt skönt att det är två i gruppen som vet hur jag känner inför just den saken som jag berättade om.
Det kändes även bra att få veta saker som de andra två går omkring och tänker på. Det är ju inte såna saker man kanske tar upp efter mellan två skarpskjutningsmoment eller på kvällen efter en dags power-point föreläsningar.
Efter dom här dagarna känns det som att vi kommit varandra lite närmre i gruppen.
Men bara för att ledarskapsveckan är slut betyder det inte att uppgifterna är slut...Vi skall tills om två veckor ha skrivit klart ett brev till en nära anhörig. Vem det blir och vad som skrivs får jag nog tänka över både en och två gånger innan jag påbörjar arbetet...
Två tunga/djupa dagar och två större inlägg...
För att lätta upp lite kan jag ju berätta om att jag fått en massa kommentarer om mitt utseende idag och att nästan halva matsalen vände sig om när jag gick förbi. Om det var för att jag skulle vara snygg är nog tveksamt, anledningen var nog mer att jag såg ut som en skitig trollunge i ansiktet! Men det är ju kul att man kan glädja folk så här mot veckoslutet! Killarna som var me doch spray-tannade sig fick en hel del kommentarer också, om inte det dubbla. Åtminstone den ena som dom är vana att se blek och är en av personerna dom minst kunde tänka sig skulle prova. Jag tycker att han ser fräsch ut i ansiktet och tufft att våga prova, det är inte alla killar som skulle göra det!
Vi var tre stycken som satt i ett eget rum där var och en fick agera ledare, person med problem och en observatör som utvärderade ledaren efteråt.
För mig var det svårt med alla delarna på varsitt sätt, även om jag nog kände att ledarrollen i det här sammanhanget var det jag hade lättast för då det är flera personer som kommit till mig med sina problem tidigare, även om jag då inte vetat helt hur man skall hantera det för att få bästa effekt kändes det som att det var någonting jag hade lite insikt i.
Svårast var att ta upp mitt egna problem och berätta om det. Det blev starkare känslor än vad jag själv hade förväntat mig och det blev en ganska jobbig stund, samtidigt som det kändes väldigt skönt att det är två i gruppen som vet hur jag känner inför just den saken som jag berättade om.
Det kändes även bra att få veta saker som de andra två går omkring och tänker på. Det är ju inte såna saker man kanske tar upp efter mellan två skarpskjutningsmoment eller på kvällen efter en dags power-point föreläsningar.
Efter dom här dagarna känns det som att vi kommit varandra lite närmre i gruppen.
Men bara för att ledarskapsveckan är slut betyder det inte att uppgifterna är slut...Vi skall tills om två veckor ha skrivit klart ett brev till en nära anhörig. Vem det blir och vad som skrivs får jag nog tänka över både en och två gånger innan jag påbörjar arbetet...
Två tunga/djupa dagar och två större inlägg...
För att lätta upp lite kan jag ju berätta om att jag fått en massa kommentarer om mitt utseende idag och att nästan halva matsalen vände sig om när jag gick förbi. Om det var för att jag skulle vara snygg är nog tveksamt, anledningen var nog mer att jag såg ut som en skitig trollunge i ansiktet! Men det är ju kul att man kan glädja folk så här mot veckoslutet! Killarna som var me doch spray-tannade sig fick en hel del kommentarer också, om inte det dubbla. Åtminstone den ena som dom är vana att se blek och är en av personerna dom minst kunde tänka sig skulle prova. Jag tycker att han ser fräsch ut i ansiktet och tufft att våga prova, det är inte alla killar som skulle göra det!
Tema DÖDEN
Idag har allting vi gjort handlat om döden.
Det började med att vi åkte till Patologen inne i Linköping där vi fick prata lite med en dam som jobbade på den avdelningen. Det var samling i ett rum där man vanligtvis tog avsked av nyligen avlidna anhöriga. Efter det visade hon dörrarna till rummen där liken fanns. Det som gav en tankeställare var att namnen på de döda stod uppskrivna tillsammans med födelsedatum på en tavla bredvid dörren. Det var inte tavlan i sig som gav tankeställaren, utan när man läste ett födelsedatum på en tjej som var född 1981. Hon skulle alltså ha blivit 30 i år...
Därefter gick vi in till rummet där man obducerar kropparna. Det såg ut som det gör på film, fast ljusare, (på film ser det ju oftast ut att vara lite dunkelt ljus sådär). Saxarna, knivarna och andra redskap låg prydligt på en grön duk. Alla i en speciell ordning vid de tre "borden".
Hon som pratade med oss var inte den bästa föreläsaren tyvärr och var väldigt reserverad. Vi fick inte heller se några lik, vilket var huvudtanken från allra första början när befälen på skolan bokade besöket i september månad förra året. Det kan låta konstigt, men jag hade nästan hoppats på att få se ett idag.
Just för att få känna hur det känns och veta hur just jag reagerar.
Det är nog skillnad på vem man får träffa hos patologen då jag känner en som läser på Karlberg nu som berättade om deras besök och att han hade fått räta ut en arm på en person för att få känna på likstelheten...
Besöket var ändå bra och jag tror att det var lärorikt för alla.
När vi kom tillbaka till Kvarn hade vi en Diakon som pratade om döden, begravningar och vad man tror händer efter döden. När han var klar skulle vi sätta oss en timme och titta igenom det vita arkivet.
Det var Fonus vita arkiv och inte alls lika omfattande som det jag skrev innan jag åkte till Kosovo, men man fick ju en liten uppfräschning om vilka sorters frågor man skall besvara.
Det är en hel del att tänka på och jag skall försöka göra ett där jag tagit mer tid på mig och verkligen funderat över vad som känns viktigt för mig när jag dör. Man kan ju ändra det med åren, men det är bra att det finns ett ifall det skulle hända en olycka eller vad som helst. Då vill jag att det skall bli så enkelt för mina anhöriga som möjligt...
När vi hade suttit en stund med det vita arkivet samlades vi gruppvis och pratade allmänt om döden, våra relationer till det, hur vi kände för döden och hur vi såg på vårat yrkesval.
Det var en handledare med till varje grupp som hjälpte till lite på traven när det varit tyst en stund. Även om det flöt på ganska bra hos oss behövde vi en liten puff ett par gånger för att komma igång igen.
Det kändes i alla fall skönt att få höra hur de andra tänker och även att säga hur man själv tänker. Det man har sagt stannar ju i det rummet vilket blir en trygghet att kunna prata mer fritt om det.
Under samtalet reflekterade jag över mina erfarenheter av döden. Det är inte många..om man bortser från alla husdjur man haft under årens gång...Och det är jag såklart glad för.
Det närmsta är nog när jag var 12-13 år gammal och min Gammelmormor dog. Och detta tänkte jag på ganska mkt under samtalet. Jag tänkte däremot inte så mkt på henne, utan mer på min Mamma.
Mormor ringde på morgonen precis innan jag skulle gå till bussen för att komma till skolan (I vanlig ordning var jag försenad). Och när jag svarade i telefonen visste jag vad som hade hänt utan att hon behövde säga någonting. Varför vet jag inte...
Mamma blev såklart väldigt ledsen och jag hade precis fått på mig ytterplaggen när hon lagt på luren och berättade vad som hade hänt. Eller snarare bekräftade min känsla.
Det var inte så lätt att veta hur jag skulle bete mig riktigt i den situationen. Skulle jag missa bussen och stanna för att trösta Mamma? Och hur gör man det i så fall? Eller skall jag springa till bussen så att hon inte skall behöva köra mig till skolan?
Jag sa nåt till henne och valde det sistnämnda.
Om det var rätt eller fel är såklart en fråga jag ställt mig ett antal gånger..
Det är ett tugnt ämne att prata om och man gör det på riktigt alldeles för sällan. Det är lite tabu nästan att ta upp det. Och kommer det på tal byts ämnet ganska snabbt.
Diakonen sa en bra sak i alla fall. Han menade på att man skulle leva på ett sådant sätt att man inte behövde vara rädd för att dö. Det går väldigt mkt hand i hand med en t-shirt jag och en kompis tryckte upp som ett arbete vi gjorde på bilden i högstadiet med texten;
"Du föddes gråtande medan folk stod omkring dig och log, lev så att du kan dö leende medan folk står omkring dig och gråter"
Det började med att vi åkte till Patologen inne i Linköping där vi fick prata lite med en dam som jobbade på den avdelningen. Det var samling i ett rum där man vanligtvis tog avsked av nyligen avlidna anhöriga. Efter det visade hon dörrarna till rummen där liken fanns. Det som gav en tankeställare var att namnen på de döda stod uppskrivna tillsammans med födelsedatum på en tavla bredvid dörren. Det var inte tavlan i sig som gav tankeställaren, utan när man läste ett födelsedatum på en tjej som var född 1981. Hon skulle alltså ha blivit 30 i år...
Därefter gick vi in till rummet där man obducerar kropparna. Det såg ut som det gör på film, fast ljusare, (på film ser det ju oftast ut att vara lite dunkelt ljus sådär). Saxarna, knivarna och andra redskap låg prydligt på en grön duk. Alla i en speciell ordning vid de tre "borden".
Hon som pratade med oss var inte den bästa föreläsaren tyvärr och var väldigt reserverad. Vi fick inte heller se några lik, vilket var huvudtanken från allra första början när befälen på skolan bokade besöket i september månad förra året. Det kan låta konstigt, men jag hade nästan hoppats på att få se ett idag.
Just för att få känna hur det känns och veta hur just jag reagerar.
Det är nog skillnad på vem man får träffa hos patologen då jag känner en som läser på Karlberg nu som berättade om deras besök och att han hade fått räta ut en arm på en person för att få känna på likstelheten...
Besöket var ändå bra och jag tror att det var lärorikt för alla.
När vi kom tillbaka till Kvarn hade vi en Diakon som pratade om döden, begravningar och vad man tror händer efter döden. När han var klar skulle vi sätta oss en timme och titta igenom det vita arkivet.
Det var Fonus vita arkiv och inte alls lika omfattande som det jag skrev innan jag åkte till Kosovo, men man fick ju en liten uppfräschning om vilka sorters frågor man skall besvara.
Det är en hel del att tänka på och jag skall försöka göra ett där jag tagit mer tid på mig och verkligen funderat över vad som känns viktigt för mig när jag dör. Man kan ju ändra det med åren, men det är bra att det finns ett ifall det skulle hända en olycka eller vad som helst. Då vill jag att det skall bli så enkelt för mina anhöriga som möjligt...
När vi hade suttit en stund med det vita arkivet samlades vi gruppvis och pratade allmänt om döden, våra relationer till det, hur vi kände för döden och hur vi såg på vårat yrkesval.
Det var en handledare med till varje grupp som hjälpte till lite på traven när det varit tyst en stund. Även om det flöt på ganska bra hos oss behövde vi en liten puff ett par gånger för att komma igång igen.
Det kändes i alla fall skönt att få höra hur de andra tänker och även att säga hur man själv tänker. Det man har sagt stannar ju i det rummet vilket blir en trygghet att kunna prata mer fritt om det.
Under samtalet reflekterade jag över mina erfarenheter av döden. Det är inte många..om man bortser från alla husdjur man haft under årens gång...Och det är jag såklart glad för.
Det närmsta är nog när jag var 12-13 år gammal och min Gammelmormor dog. Och detta tänkte jag på ganska mkt under samtalet. Jag tänkte däremot inte så mkt på henne, utan mer på min Mamma.
Mormor ringde på morgonen precis innan jag skulle gå till bussen för att komma till skolan (I vanlig ordning var jag försenad). Och när jag svarade i telefonen visste jag vad som hade hänt utan att hon behövde säga någonting. Varför vet jag inte...
Mamma blev såklart väldigt ledsen och jag hade precis fått på mig ytterplaggen när hon lagt på luren och berättade vad som hade hänt. Eller snarare bekräftade min känsla.
Det var inte så lätt att veta hur jag skulle bete mig riktigt i den situationen. Skulle jag missa bussen och stanna för att trösta Mamma? Och hur gör man det i så fall? Eller skall jag springa till bussen så att hon inte skall behöva köra mig till skolan?
Jag sa nåt till henne och valde det sistnämnda.
Om det var rätt eller fel är såklart en fråga jag ställt mig ett antal gånger..
Det är ett tugnt ämne att prata om och man gör det på riktigt alldeles för sällan. Det är lite tabu nästan att ta upp det. Och kommer det på tal byts ämnet ganska snabbt.
Diakonen sa en bra sak i alla fall. Han menade på att man skulle leva på ett sådant sätt att man inte behövde vara rädd för att dö. Det går väldigt mkt hand i hand med en t-shirt jag och en kompis tryckte upp som ett arbete vi gjorde på bilden i högstadiet med texten;
"Du föddes gråtande medan folk stod omkring dig och log, lev så att du kan dö leende medan folk står omkring dig och gråter"
Gör du det?
Skyddsmask och rökdykning
Igår förmiddags vart det fys på schemat, eftermiddagen bjöd på filmvisning "Battle of Haditha" med lite frågeställningar kring det som hände i filmen efteråt.
Den handlade om några amerikanska soldater som var nere i Irak och vissa händelser från 2005 som hände. Efteråt hade vi lite reflektioner över filmen samt frågeställningar som kan vara viktiga att ha i åtanke.
Sist fick vi order inför morgondagen (dagen). Vi skulle tejpa för glasen på skyddsmasken så att vi inte skulle kunna se någonting, packa ner knäskydd, vattenflaska, hjälm, hörselskydd och anteckningsmateriell.
Marschfärdiga 07.30.
Vi följde efter Kaptenen som körde först i en bil och inte ville tala om vart vi skulle. Innan vi åkte hade några av oss även fått på sig en pulsklocka så att man kunde öflja eventuella förändringar.
Vi hamnade någonstans i linköping. Där stannade vi och fick vänta på ordern att allt skulle på.
Ett av befälen tog förarplatsen och sa "Flykt är förbjuden! Handgemäng är förbjudet! Kommunikation är förbjudet!" Och sen åkte vi...
Väl framme såg någon till att man kom ut ur bilen och att vi gick på led in i ett hus där vi fick sitta på golvet. Efter en stund fick vi komma ut och stå ute en stund och sen gå lite till innan ett annat befäl kommenderade tejp av. Då var det dags att gå in i ett brinnande hus fullt med rök där det skulle ligga en person någonstans och som vi skulle få ut (vid det här tillfället var det jag och en kille ur tredje pluton).
Vi skulle hålla låga ställningar och försöka ha kroppskontakt med varandra hela tiden. Och det behövdes! På nåt ställe där det brann kunde man se varandra och då kröp vi i jämte, när det blev kolsvart sen efter att ha tagit oss upp för en trappa var det inte lika lätt att hålla koll på varandra...som tur var fick man använda rösten inne i huset och vi höll i varandras fötter beroende på vem som kröp sist.
Vi hittade dockan och släpade ut den utanför huset och övningen avbröts.
Inför nästa moment hade vi inväntat ett par stycken till så att vi blicit en grupp på 6 personer. Då fick vi uppgiften om att det skett an trafikolycka och skulle agera utefter hur det såg ut på platsen.
Det var släckning av docka, hantering av döda vs skadade, barn och vuxna.
Därefter var det en liten väntan innan vi utspisade lunch och hade föreläsning om stress under eftermiddagen sen.
Personligen kände jag mig inte så stressad under själva övningen, mer nyfiken på vad som skulle hända och undrade hur länge allt skulle hålla på. Rökdykningen tyckte jag var riktigt rolig! Mer sånt! Fast det lär det nog inte bli, det är ju inte det vi är här för egentligen, men ändå bra att kunna!
Imorgon handlar allt om döden...
Den handlade om några amerikanska soldater som var nere i Irak och vissa händelser från 2005 som hände. Efteråt hade vi lite reflektioner över filmen samt frågeställningar som kan vara viktiga att ha i åtanke.
Sist fick vi order inför morgondagen (dagen). Vi skulle tejpa för glasen på skyddsmasken så att vi inte skulle kunna se någonting, packa ner knäskydd, vattenflaska, hjälm, hörselskydd och anteckningsmateriell.
Marschfärdiga 07.30.
Vi följde efter Kaptenen som körde först i en bil och inte ville tala om vart vi skulle. Innan vi åkte hade några av oss även fått på sig en pulsklocka så att man kunde öflja eventuella förändringar.
Vi hamnade någonstans i linköping. Där stannade vi och fick vänta på ordern att allt skulle på.
Ett av befälen tog förarplatsen och sa "Flykt är förbjuden! Handgemäng är förbjudet! Kommunikation är förbjudet!" Och sen åkte vi...
Väl framme såg någon till att man kom ut ur bilen och att vi gick på led in i ett hus där vi fick sitta på golvet. Efter en stund fick vi komma ut och stå ute en stund och sen gå lite till innan ett annat befäl kommenderade tejp av. Då var det dags att gå in i ett brinnande hus fullt med rök där det skulle ligga en person någonstans och som vi skulle få ut (vid det här tillfället var det jag och en kille ur tredje pluton).
Vi skulle hålla låga ställningar och försöka ha kroppskontakt med varandra hela tiden. Och det behövdes! På nåt ställe där det brann kunde man se varandra och då kröp vi i jämte, när det blev kolsvart sen efter att ha tagit oss upp för en trappa var det inte lika lätt att hålla koll på varandra...som tur var fick man använda rösten inne i huset och vi höll i varandras fötter beroende på vem som kröp sist.
Vi hittade dockan och släpade ut den utanför huset och övningen avbröts.
Inför nästa moment hade vi inväntat ett par stycken till så att vi blicit en grupp på 6 personer. Då fick vi uppgiften om att det skett an trafikolycka och skulle agera utefter hur det såg ut på platsen.
Det var släckning av docka, hantering av döda vs skadade, barn och vuxna.
Därefter var det en liten väntan innan vi utspisade lunch och hade föreläsning om stress under eftermiddagen sen.
Personligen kände jag mig inte så stressad under själva övningen, mer nyfiken på vad som skulle hända och undrade hur länge allt skulle hålla på. Rökdykningen tyckte jag var riktigt rolig! Mer sånt! Fast det lär det nog inte bli, det är ju inte det vi är här för egentligen, men ändå bra att kunna!
Imorgon handlar allt om döden...
Ny vecka...
...Nya utbildningar!
Inatt drömre jag däremot mardrömmar om militärteknikprovet, IGEN. Börjar bli lite jobbigt. Inatt drömde jag att det var 22 poäng som jag lyckats skrapa ihop (33 för G), det som var likadant som i förra drömmen var att jag fortfarande var den enda som inte hade klarat mig...Börjar fundera på om det kanske är en sanndröm...I så fall blir det jobbigt =/
Förra veckan hade vi sjukvårdsutbildning med HLR, ABCDE och lite TOS.
HLR = Hjärt-lungräddning
A - Airway (luftvägar)
B- Breathing (andning)
C - Cirkulation (blödningar/chock)
D - Disability (Medvetande)
E - Exposure (kroppskontroll)
T - Taktiskt
O - Omhändertagande
S - Strid/av stridsskadad
Det var mkt repetitioner och en del fördjupningar under veckan. Ett par övningar vid händelse av trafikolycka och en hel del powerpoints. Vi hade en läkare som höll i en dags (+kväll) lång föreläsning. Han hade jobbat som officer tidigare, vilket var väldigt bra då han har större förståelse för den typen av sjukvård som vi lär oss än någon som bara arbetat civilt.
Den här veckan är det ledarskapsvecka!
Kommer innefatta filmvisning och reflektioner kring den, "hemlig övning", en dag där vi pratar om döden och besöker patologen i Linköping samt håller i avlastningssamtal.
Inatt drömre jag däremot mardrömmar om militärteknikprovet, IGEN. Börjar bli lite jobbigt. Inatt drömde jag att det var 22 poäng som jag lyckats skrapa ihop (33 för G), det som var likadant som i förra drömmen var att jag fortfarande var den enda som inte hade klarat mig...Börjar fundera på om det kanske är en sanndröm...I så fall blir det jobbigt =/
Förra veckan hade vi sjukvårdsutbildning med HLR, ABCDE och lite TOS.
HLR = Hjärt-lungräddning
A - Airway (luftvägar)
B- Breathing (andning)
C - Cirkulation (blödningar/chock)
D - Disability (Medvetande)
E - Exposure (kroppskontroll)
T - Taktiskt
O - Omhändertagande
S - Strid/av stridsskadad
Det var mkt repetitioner och en del fördjupningar under veckan. Ett par övningar vid händelse av trafikolycka och en hel del powerpoints. Vi hade en läkare som höll i en dags (+kväll) lång föreläsning. Han hade jobbat som officer tidigare, vilket var väldigt bra då han har större förståelse för den typen av sjukvård som vi lär oss än någon som bara arbetat civilt.
Den här veckan är det ledarskapsvecka!
Kommer innefatta filmvisning och reflektioner kring den, "hemlig övning", en dag där vi pratar om döden och besöker patologen i Linköping samt håller i avlastningssamtal.
Because I'm high...
Var nog hög på medicin när jag skrev sist för jag trodde in i det sista (5 minuter innan dagens början) att vi skulle ha övningen med trafikolycka och att det var torsdag idag. HELT säker!
Istället för en dag ute (som jag planerat för och dragit på mig långkallingarna) så var det en hel dag sittandes på rumpan och se powerpoint efter powerpoint.
Sjukvård är ju helt klart intressant, men det var mkt som var repetition från det man tidigare har lärt sig. Det som egentligen var nytt för mig var hur man lägger ett förband på en skadad hals. Självklart en del av teorin också, men det mesta var gammalt (ABCDE). Det som var mest intressant var att se bilder på personer som fått olika skador (knivar genom hals, rygg, bröst, skjutna etc), riktigt vidrigt men nyttigt!
Imorgon är det alltså egna övningar där vi kommer anordna en trafikolycka i min grupp.....eller?
Istället för en dag ute (som jag planerat för och dragit på mig långkallingarna) så var det en hel dag sittandes på rumpan och se powerpoint efter powerpoint.
Sjukvård är ju helt klart intressant, men det var mkt som var repetition från det man tidigare har lärt sig. Det som egentligen var nytt för mig var hur man lägger ett förband på en skadad hals. Självklart en del av teorin också, men det mesta var gammalt (ABCDE). Det som var mest intressant var att se bilder på personer som fått olika skador (knivar genom hals, rygg, bröst, skjutna etc), riktigt vidrigt men nyttigt!
Imorgon är det alltså egna övningar där vi kommer anordna en trafikolycka i min grupp.....eller?
Trafikolycka
Idag har vi övat på "mini-Anne", blivit HLR-instruktörer och övat omhändertagande vid trafikolycka.
Imorgon skall vi hålla i egna sjukvårdsmoment i grupperna för att öva oss lite mer samt rollen som instruktör, även om det blir svårt när min grupp på 7 personer har 4 skadade och 3stycken som kontrollerar.
Idag fick vi tillbaka ledarskapsuppsatserna också, gick väl sådär...men det är bara att komplettera och skicka in igen. Och jag kan ju bara glädja mig med att jag inte vet nån som inte skall komplettera vare sig det blev godkänt eller inte. Jag ställer mig fortfarande frågan om varför det är så viktigt att vi skall kunna skriva en uppsats med rätt formalia och använda oss utav oxfordmodellen när vi inte ens får några högskolepoäng....?
