Avlastningssamtal
Det har varit två tyngre dagar den här veckan. Igår när vi pratade om döden, och idag när vi skulle ha avlastningssamtal med varandra i mindre grupper för att lära oss att agera som främst ledare för de kommande samtal vi kan komma att ha med blivande soldater och kollegor.
Vi var tre stycken som satt i ett eget rum där var och en fick agera ledare, person med problem och en observatör som utvärderade ledaren efteråt.
För mig var det svårt med alla delarna på varsitt sätt, även om jag nog kände att ledarrollen i det här sammanhanget var det jag hade lättast för då det är flera personer som kommit till mig med sina problem tidigare, även om jag då inte vetat helt hur man skall hantera det för att få bästa effekt kändes det som att det var någonting jag hade lite insikt i.
Svårast var att ta upp mitt egna problem och berätta om det. Det blev starkare känslor än vad jag själv hade förväntat mig och det blev en ganska jobbig stund, samtidigt som det kändes väldigt skönt att det är två i gruppen som vet hur jag känner inför just den saken som jag berättade om.
Det kändes även bra att få veta saker som de andra två går omkring och tänker på. Det är ju inte såna saker man kanske tar upp efter mellan två skarpskjutningsmoment eller på kvällen efter en dags power-point föreläsningar.
Efter dom här dagarna känns det som att vi kommit varandra lite närmre i gruppen.
Men bara för att ledarskapsveckan är slut betyder det inte att uppgifterna är slut...Vi skall tills om två veckor ha skrivit klart ett brev till en nära anhörig. Vem det blir och vad som skrivs får jag nog tänka över både en och två gånger innan jag påbörjar arbetet...
Två tunga/djupa dagar och två större inlägg...
För att lätta upp lite kan jag ju berätta om att jag fått en massa kommentarer om mitt utseende idag och att nästan halva matsalen vände sig om när jag gick förbi. Om det var för att jag skulle vara snygg är nog tveksamt, anledningen var nog mer att jag såg ut som en skitig trollunge i ansiktet! Men det är ju kul att man kan glädja folk så här mot veckoslutet! Killarna som var me doch spray-tannade sig fick en hel del kommentarer också, om inte det dubbla. Åtminstone den ena som dom är vana att se blek och är en av personerna dom minst kunde tänka sig skulle prova. Jag tycker att han ser fräsch ut i ansiktet och tufft att våga prova, det är inte alla killar som skulle göra det!
Vi var tre stycken som satt i ett eget rum där var och en fick agera ledare, person med problem och en observatör som utvärderade ledaren efteråt.
För mig var det svårt med alla delarna på varsitt sätt, även om jag nog kände att ledarrollen i det här sammanhanget var det jag hade lättast för då det är flera personer som kommit till mig med sina problem tidigare, även om jag då inte vetat helt hur man skall hantera det för att få bästa effekt kändes det som att det var någonting jag hade lite insikt i.
Svårast var att ta upp mitt egna problem och berätta om det. Det blev starkare känslor än vad jag själv hade förväntat mig och det blev en ganska jobbig stund, samtidigt som det kändes väldigt skönt att det är två i gruppen som vet hur jag känner inför just den saken som jag berättade om.
Det kändes även bra att få veta saker som de andra två går omkring och tänker på. Det är ju inte såna saker man kanske tar upp efter mellan två skarpskjutningsmoment eller på kvällen efter en dags power-point föreläsningar.
Efter dom här dagarna känns det som att vi kommit varandra lite närmre i gruppen.
Men bara för att ledarskapsveckan är slut betyder det inte att uppgifterna är slut...Vi skall tills om två veckor ha skrivit klart ett brev till en nära anhörig. Vem det blir och vad som skrivs får jag nog tänka över både en och två gånger innan jag påbörjar arbetet...
Två tunga/djupa dagar och två större inlägg...
För att lätta upp lite kan jag ju berätta om att jag fått en massa kommentarer om mitt utseende idag och att nästan halva matsalen vände sig om när jag gick förbi. Om det var för att jag skulle vara snygg är nog tveksamt, anledningen var nog mer att jag såg ut som en skitig trollunge i ansiktet! Men det är ju kul att man kan glädja folk så här mot veckoslutet! Killarna som var me doch spray-tannade sig fick en hel del kommentarer också, om inte det dubbla. Åtminstone den ena som dom är vana att se blek och är en av personerna dom minst kunde tänka sig skulle prova. Jag tycker att han ser fräsch ut i ansiktet och tufft att våga prova, det är inte alla killar som skulle göra det!
Kommentarer
Trackback
