Hypotermi...
Det är alltå motatsen till värmeslag. och blir farligt först när det går under 35 grader.
Nehe, koka lite te kanske för att få upp kroppstemperaturen litegrann och sen fortätta plugga! =)
Målat om lite!
Under eftermiddagen har jag pluggat lite på stress och stressorer som ingår i provet på måndag, efter att ha gått igenom powerpointsen och konstaterat att det verkar ganska självklart allting och att det bara är ett par saker jag borde finslipa på började jag måla den gråa väggen i vardagsrummet.
Tror att mitt vardagsrum har växt med en hel meter bara med hjälp av lite vit målarfärg! Kommer bli riktigt snyggt sen när tapeterna sitter uppe också!
Nu börjar det bli dags att fundera på allvar vad som skall pryda väggarna och att hitta ett ordentligt soffbord med en snygg matta under!
Dags att duscha, äta och plugga lite innan klockan slår kalle för att jobba lite, hoppas på en lugn kväll idag, är ganska trött i kroppen...
Veckan i stort
I måndags var det filmvisning. En film som visade hur en grupp amerikanska soldater jobbade i Irak år 2005 och efteråt hade vi reflektioner över händelserna i filmen.
Under morgonen på plutonens timme kom även förfrågan upp ifall nån var intreserad av att bli vett och etikett kadett på plutonen (det skall vara två på varje pluton). Det var inte nåt jättedriv och det verkade inte som att någon var intreserad alls. Jag anmälde mig frivilligt och en annan som körde vasaloppet blev vald för att han inte kunde protestera...det verkar dock som att han inte tycker det verkar helt tråkigt ändå. Vi kommer ju se till att det blir en hejdundrande examensbal när det är dags för det!
Under tisdagen hade vi en stressövning där alla nog uppfattade det väldigt olika. En del kände större stress och andra mindre. Allt är ju beroende på hur man är som person och vad man har varit med om tidigare.
Onsdagen handlade om döden och torsdagen om avlastningssamtal.
Idag har jag agerat funktionär och tagit tiden på hela plutonen om sprang 5km. Det gick bra för många! Roligt att se! Man var lite sugen på att själv springa, men det får bli en annan gång. Träning kommer man ju hinna med en del under våren.
I eftermiddag kom en av tjejerna som jag jobbade med nere i Kosovo och stannar här till söndag. Blev en hel del prat och ett restaurangbesök på Riviera för att sen gå vidare till Mummel. Hon för rödvin och jag alkoholfria Mojito's. Riktigt gott! Det får bli en tidig kväll känner jag, med sovmorgon imorgon!
Spray-tanning
Strippa?
Första gången stod jag i handduk 07.20 och han som var gruppchef frågade om jag visste om att vi började vid halv. Det gjorde jag. Och när jag anlände till lektionssalen med några minuter tillgodo tittade flera med stora ögon och frågade "Är du i tid?" "Ehh, ja varför skulle jag inte vara det?" Undrar jag ju såklart...
"GrpC sa att du stod i handduk för 6minuter sedan!" Med ögon halvt hängandes utanför...
"haha ahaa, jag hann ju borsta tänderna också" Då sköts ögonen ut ytterligare lite till, kul!
Andra gången var i fredags efter att vi varit på skjutbanan och kontrollskjutit våra vapen. Jag gick upp på rummet, slängde på mig civila kläder och sminkade mig litegrann eftersom jag skulle åka hem direkt efter maten. När jag kom till matsalen tittade han som reagerat mest tidigare i veckan väldigt konstigt på mig och jag var tvungen att fråga varför han tittade så konstigt på mig.
" Jag tror seriöst att du har jobbat som strippa tidigare!" Säger han bara...Tjejig som man är börjar ju tankarna fladdra iväg på hur man ser ut....Vad har jag gjort för konstigt för att likna en sån blev ju tanken?
"ehh...va?! Varför tror du det? "För att du byter ju om hur snabbt som helst" Blev svaret...
Önskar att jag hade det här inspelat så att mina föräldrar hade fått höra det korta samtalet.
Både Mamma och Pappa tycker nämligen raka motsatsen... =)
En tur på byn
Vi tog en minibuss och åkte in till Linköping. En av killarna skulle kolla på nya kängor och jag och en annan ringde upp Frida och tog en fika med henne på Espresso house. Civiliserat or what!? Första gången sen i söndags jag faktiskt borstade håret...dock hade jag fejkblod i halva huvudet vilket kanske inte var så snyggt. Som tur var försvann det i duschen!
Mardrömmar...igen
Inatt var det inte roligt, hoppas att det är som med hundar när dom drömmer. Att man tror att det låter högt fast det inte gör det. Annars undrar nog grannen vad som hände inatt egentligen...
Jag drömde att vi skulle iväg till Villingsberg på övning och att vi precis innan skulle få tillbaka proven.
Nervöst såklart eftersom jag väldigt gärna vill ha klarat det. Läraren har då rättat med smiley och ledsna smiley istället för poäng så jag tittar först och förstår inte mkt utav poängsystemet.
Men när jag kollar lite extra står det att jag har omprov den 29/6-2011 på någon av sidorna...Jag blev såklart jätteledsen, började gråta och undrar om jag inte kan få göra om det tidigare än så och kan inte fatta hur jag bara fått 2poäng på en fråga som var värt 8poäng när jag tyckte att jag borde fått fullt där av både en och flera anledningar...Fänriken som har delat ut proven (Vart kom hon från föresten, vi har inga lärarfänrikar här...), ger någon slags förklaring bara och jag frågar om det bara är jag som misslyckats, vilket självklart är fallet.
Nilsson i min pluton är däremot jätteglad, han fick högsta betyg av alla och halvt studsade omkring och sa hur glad han var och att han knappt kom in på officersprogrammet och ändå lyckades vara bäst av alla, medan jag står och är skitledsen för mitt STORA IG och har aningen svårt att vara glad för hans skull just i den stunden...
Hoppas verkligen att det här INTE är en sanndröm!
Sj....
I helgen har jag varit hemma hos mina föräldrar och eftersom jag skulle tillbaka till skolan på söndagkvällen och hade lite att göra hemma innan tyckte jag att 9.18 tåget passade bra som skulle vara framme 12.25 i Skövde.
Jag åker med tåget som går precis som tidtabellen sagt kl 09.18. Men när jag kommer fram till stationen i Jönköping där jag alltid byter står det att nästa tåg går mot skövde 11.59. Vad hände med tåget 10.55?
Det står ingenting om förseningar heller så jag går till en av de två bokningsmaskinerna för att kolla att allt verkligen stämmer. Och i den står det att nästa tåg är just 11.59.
Märkligt när det på internet kvällen innan stod 10.55. Det är ganska stor skillnad när man väntar!
Eftersom inte det tåget finns med börjar jag fundera lite mer och kollar om tåget jag hade åkt dit med fanns med i tidtabellen. Men inte det heller!
Det första tåget som gick den dagen var 09.53 Värnamo-Alvesta.
Så vilka tidtabeller skall man lita på egentligen är ju frågan!? Jag blir så TRÖTT!!
-18 grader!
var INTE det jag ville höra när jag vaknade och fortfarande låg kvar i sängen medan de andra var uppe och härjade i korridoren...tryckte på snooz-knappen och låg kvar en liten stund istället
Evil Adj.
Vadå Evil tänkte jag, var väl snällt att han ordnade det så fort, eller är det för att jag måste hämta ut biljetten själv mha bokningsnumret? Det är ju inte så krångligt...
Men sen förstod jag...
Först tog jag bussen från Kvarn och trodde att den gick direkt till Motala men blev utslängd av busschauffören i Borensberg som sa att jag fick hoppa på en annan buss om jag ville dit...Väl framme i Motala hade det blivit mörkt och jag försökte kolla på vägskyltar efter tågstation men såg inget annat än skyltar till busstationen. Jaha, det finns kanske inga tåg i Motala tänkte jag och hoppade av vid Busstationen...Där var ju den stora frågan - Hur i hela friden hämtar man ut biljetten här då?
Det fanns ett rum för ENDAST BUSSRESENÄRER, och där satt tre alkisar jag kunde fråga. Dom blev så glada att det kom någon och var lite trevlig och den ena undrade direkt vart jag ahde varit hela hans liv och undrade om någon hade berättat nåt för mig den dan. Men det hade ingen gjort sa jag och då berättade han för mig att jag var väldigt söt och hans ena kompis höll med. Då tackade jag för mig och gick till kiosken som han sagt att jag kunde hämta biljetterna på. Bara det var lite märkligt, att man inte kunde göra det på stationen tyckte jag...
Det visade sig sen att det var nåt fel med centraldatorn så killen i kiosken kunde inte hjälpa mig men tipsade om ett ställe runt hörnet och om det inte fungerade där skull jag komma tillbaka igen så skulle vi göra ett nytt försök.
Stället runt hörnet kunde kolla upp vilket färdsätt jag skulle åka med, men inte ta ut någon biljett. Så med en stor suck gick jag tillbaka till kiosken igen utan nåt vidare resultat.
Det fungerade fortfarande inte via deras dator och jag sa att jag fick ta mig till stationen på nåt sätt. Killen varnade mig för att deras automat brukade vara ur funktion och ritade en enkel karta lite snabbt och smidigt och skojade om att han ville ha 15:- för den. Jag valde att ta springnota!
Nästan framme blev det lite oklart om jag skulle gå vänster eller rakt fram då skyltarna mot stationen upphörde och en suspekt man frågade om jag gått vilse och ville hjälpa mig hitta rätt. "följ med mig, jag bor här borta, kom nu så skall jag visa dig" Eeeh, Ja! Var det mig eller min stressinköpta pizza han ville åt undrade jag....
Det visade sig att han bodde i ett hus som låg väldigt nära stationen och var en lättare väg att gå. Och även om han var väldigt konstig, så tänkte jag att man inte skall tro nåt dumt om folk bara för att det inte verkar stå helt rätt till...men jag erkänner, han var lite läskig nästan.
Tack och lov hade jag en timme från det att bussen landat in till det att tåget skulle gå och jag hann till och med trycka ner pizzan i halsen och svälja innan det var dags att hoppa på tåget. När jag går ut och skall kolla vilket spår det går ifrån ser jag abra byggställningar överallt...vad fan?!
Jag går in till den lilla butiken och frågar hur spåren på den här stationen fungerar och hur man hittar rätt...
Då finns det tydligen bara ett spår och man får gå en bit åt vänster från byggnaden sett. Och mkt riktigt, där stod det skyltat så fint med spår 1 på och jag kunde hoppa på tåget.
Hallsberg var nästa station. Där skulle jag mellanlanda en halvtimme ungefär innan tåget skulle fara mot Skövde och min slutstation...
Jag gjorde mitt bästa för att fördriva tiden på stationen och det slutade med att jag gick upp och ställde mig i "tunneln" som gick mellan spåren så att jag iaf var skyddad för vinden, spår 5 skulle ju vara precis nedanför så jag kunde ju bara ta rulltrappan ner sen när tåget kom...eller?
Det var ju givetvis uppdelat på 5a och 5b! och 5a var 120m bort....det är en bit när tåget redan rullat in och man inte mår prima ballerina sen redan innan....
Frågan är ju om adjutanten hade en aning om hur min kväll skulle se ut när han bokade resan!?
Behöver jag nämna hur skön min säng var att sova i den natten?
Skog
Ser fram emot när det ser ut så här på backen igen så att man kan lämna löpbandet och ge sig ut i spåren! Tog bilden i höstas när vi var ute och hade lite marschträning med skolan en fredagsförmiddag. Lite vår på Kvarn skulle inte sitta fel nu!
Sugen...
...på att tatuera mig! IGEN! Mamma tycker såklart inte om idén...och jag vet inte riktigt vad det är jag vill göra ännu heller. Funderat lite på att bygga ut den på revbenen så att den blir ännu större, både längre och bredare. Men då blir man ju såklart lite nojig eftersom jag faktiskt är nöjd med den, måste ju hitta samma snubbe som gjorde den ifall jag skall vara säker på att det blir lika bra om jag bygger ut.
Ingen av de andra två är jag sugen på att göra någonting annat med, speciellt inte texten, den duger bra som den är, fin och enkel. Den i svanken funderar jag däremot på att försöka göra nån form av reklamation på ifall det går. Om det är någon som kan nåt om sånt så hör gärna av dig till mig!
Jag gjorde en tatuering när jag var 18 år och 4 dagar gammal, den var välplanerad och jag hade väntat i flera år på att få göra en. (även om mönstret inte alltid varit så självklart...) Men mina föräldrar sa precis som många andra blankt nej till det innan jag fyllt 18...
Jag minns att jag även tagit reda på massa fakta om tatueringar och skrivit ut papper som Mamma och Pappa kunde läsa så att de kunde förstå att det inte var så himla farligt som de verkade tro att det var (eller ville försöka få mig att tro?). Jag kollade runt på både internet och i telefonkatalogen och hittade en kille i det sistnämnda där det stod flera bra saker och han hade diplom och allt annat som krävdes för att man skulle vara godkänd. Dessutom var studion i Nässjö och skulle alltså inte ta så lång tid med tåg...
Jag bokade en tid ett par veckor innan så att jag skulle kunna göra det så nära årsdagen som möjligt. Jag hade med mig en kompis dit eftersom det skulle ta ganska lång tid och jag var väl hyfsat nervös, då är det alltid skönt att ha någon med sig.
När jag kom dit hade jag ett mönster med mig som jag hittat på Internet, men jag ville modifiera den litegrann och började titta i hans pärmar. Jag valde att ta bort vissa sträck i tribalen och få in mitt stjärntecken i mitten så att det åtminstone inte bara var en tribal utan hade en liten betydelse också...Tittar någon på den hade jag varit tvungen att berätta att det finns där eftersom det passar så bra in på den att det inte märks ifall man inte vet om det...
När det väl var dags fick jag dra ner byxorna och lägga mig på tandläkarstolen. Det var fruktansvärt! Skulle det verkligen göra så här ont? Hur i helvete får folk för sig att göra fler tatueringar?
Det kändes som om någon skar med brinnande knivar i kroppen på mig...På vissa ställen kittlades det nästan, men det var på endast ett par stycken...resten gjorde bara ont! Och jag började må illa efter en stund och ville spy. Han plockar då fram en ICA-kasse som jag kan spy i ifall det behövs och sen fortsätter han igen...
Det var de värsta 1.5h i mitt liv tror jag! Det gjorde verkligen så himla ont, men jag tänkte att det var för att jag valt att göra det över ryggen och det skall tydligen vara lite känsligt när man kommer över ben...
1500:- fick jag betala för konstverket som jag var nöjd med den första tiden, innan jag upptäckte hur snett han hade gjort det och varför buktade den ut egentligen? skall det vara så? Och den var typ vit/grönfläckig på vissa ställen vilket inte var nåt vidare snyggt.Gjorde man en ifyllning inom ett år var det däremot gratis, och jag utnyttjade ju såklart det även om jag var livrädd när jag skulle gå dit och hade dragit mig nästan hela det året jag haft på mig för att göra det...Det gjorde inte lika ont den gången, även om det gjorde väldigt ont!
Matilda frågade om jag inte var sugen på att göra en till direkt efter vi gick därifrån första gången. Och det var jag konstigt nog, men visste inte om jag någonsin skulle våga...
Under 2007 lärde jag känna Pia i samband med att jag började jobba som skolinformatör. Vi klickade bra och jag började jobba i Skövde vid nyårsskiftet vilket gjorde att vi kunde umgås oftare än under hösten som varit. Vi hittade på en massa roliga saker under hela 2008 och när vi satt hemma hos mig innan en av våra spontana utgångar satte hon på låten Kickstart my heart med Mötley Crüe och vi, lite glada i hågen just då, tyckte att det var världens bästa idé att tatuera in låtens titel någonstans på kroppen.
Eftersom vi började spåna en massa där under kvällen kunde ingen av oss banga på idén och två veckor senare hade vi en tid bokad hos tatueraren som bodde nästan vid min gamla lägenhet på Östermalm i Skövde...
Jag bestämde mig för att ha den på höften och Pia under sina blommor på armen.
Eftersom jag hade så dåliga erfarenheter sen tidigare var jag väldigt nervös och Martin (tatueraren) undrade om det var min första...När jag då sa att det var min andra men att det hade gjort så ont med min första och att det var därför jag var nenrvös ville han titta på den.
"OJ!! vem har gjort den där egentligen? Han måste verkligen ha kört brutalt med dig! Det där är ju ärrbildningar och så skall det inte se ut! Jag lovar att vara snäll mot dig" Säger han.
Jag är ju såklart orolig ändå och ber att Pia skall hålla mig i handen då det är jag som är först ut på plan...Efter en stund frågar hon om det är okej att släppa eftersom hon håller hårdare än vad jag gör och jag pratar på precis som vanligt.
När han var klar undrade jag om det var så det skulle kännas egentligen. Och sa att jag defenitivt kommer göra fler i så fall. Det sved till lite på ett par ställen, vilket inte är så konstigt, men annars var det helt okej och gjorde inte en tredjedel så ont som hos Sonny i Nässjö.
Jag fick blodad tand, och det är precis så som alla säger, har du gjort en vill du gärna ha fler sen...hade funderat redan innan jag tatuerade in texten på att ha blommor i någon form på revbenen men kunde inte bestämma mig riktigt för hur stort jag ville ha det och hade funderingar på att väva in en text emellan på något vis och ett tag var jag lite sugen på att ha en spindel längst ner också, just för att jag har sån spindelfobi...
Det blev besök hos flera olika tatuerare för att få lite olika idéer om hur man kunde göra. Eftersom jag ville att det skulle bli riktigt bra när den skulle vara så pass stor som jag hade tänkt mig.
De flesta rynkade på näsan och sa att revbenen är ett av de värsta ställena man kan tatuera sig på...men jag ville ju ha det och andra hade ju klarat det. Sen kunde väl inget vara värre än att tatuera svanken hos Sonny?
Ingen som sett hans tatuering tycker att den är bra gjord och tyckt synd om mig i efterhand som måste stått ut med hans behandling...
Eftersom det var min första trodde jag ju på Sonny när jag frågade om det verkligen skulle se ut så och han ger mig svaret att det ser ut så på vissa personer, och han hade egna tatueringar som kunde svälla upp typ om det blev väldigt varmt ute...
Men efter att ha varit hos två stycken till efter honom och träffat fler tatuerare som tittat på hur den ser ut förstår jag ju att det är han som gjort fel eftersom mina andra två ser ut precis som de skall.
Jag beslöt mig för East street tattoo i Sthlm under min första leave från Kosovo och fick en gästtatuerare som har en studio i Borås, men är ursprungligen från Bulgarien. Han hade fått se mina bilder jag skickat på lite olika liljor jag ville ha, men hade inte ritat upp någon bild utan valde att göra allt på freehand och ritade direkt på min kropp.
"Litar du på mig?" Frågade han och sen körde vi.
Han kunde ingen svenska så jag fick öva upp min engelska litegrann. Riktigt trevlig var han och pratade massa. Han tyckte att det var lättare och roligare att arbeta när det gick att prata med personen han tatuerade. Och sen tyckte han att min kropp reagerade väldigt bra på det också. På en del personer börjar huden tydligen rycka okontrollerat när man kör på ställen med mkt nerver vilket gör det svårt att göra ett bra jobb, samt att en del blöder väldigt mkt. Men han var helnöjd och sa flera gånger att han var tvungen att få tatuera mig igen. Jag varken blödde, ryckte eller tyckte att det gjorde nåt vidare ont...
Flera gånger undrade han om det inte gjorde ont. Men ärlighet varar längst och det gjorde verkligen inte ont.
Han berättade om när han påbörjat sin egen revbenstatuering 6 år tidigare. Men det hade gjort så ont att han inte velat fortsätta och hade inte vågat göra klart den än heller så han var både lite imponerad och gissningsvis avundsjuk för att jag klarade det så bra som jag gjorde.
Det var först efter 4:e timmen som det började göra ont. Var ganska öm i huden då. Det hela tog 5 timmar att göra och jag var riktigt nöjd med den. Totalt kostade den 6.000:-.
Den passar in på min kropp väldigt bra eftersom han ritat den utefter mina former och inte bara kopierat från ett papper och lagt på. Jag skulle defenitivt kunna göra en hos honom igen!
Snälla föräldrar!
STORT TACK till mina snälla föräldrar som hämtade mig i Falköping förrgårkväll! (det här meddelandet låg visst kvar som ett utkast tack vare att min dator segade ihop sig och ville promt endast använda sig av det moderna kommunikationssättet msn...märkligt) Var i alla fall skönt att slippa krångla med tåg och alla byten som skulle gjorts annars!
Och det var väl på tiden att jag hälsade på lite, har inte vart här sen i julas nu, eller strax efter då när jag tog hand om hästarna. Vi får väl se när det blir nästa gång, då får jag nog ta och försöka träffa lite människor som bor runtomkring också, var nog inte det mest ultimata att göra det nu då jag blivit smittad av någon hosta och det känns som om jag andas genom ett smalt sugrör...
På vilket språk då?!
- Vadå? Vart har du den?
- Höften (pekar)
- Har du tatuerat in Kickstart my heart där?!
- eh...ja?!
- På vilket språk då!?
Skjutövning
Tur att man slipper vara med om den här typen av skjutövningar!
Lurad...
Radiotävling
Det är bara jag som heter så i stan, så jag undrar vem det var som egentligen ringde? "Jag" hade önskat någon låt med Rihanna och det var någon form av tävling...Kul men skumt!
Vad hände!?
Utsikten från mitt fönster
Önskningar
Jag tänker främst på två saker som hänt under det senaste året, med väldigt små odds för att det verkligen skall inträffa, som faktiskt gjorde det. Det ena ca 30 minuter efter och det andra någon vecka efteråt...Båda två har varit helt skilda från varandra och ingenting som jag har kunnat påverka själv.
Så den stora frågan är egentligen; Varför slår inte önskningarna som bara är positiva för mig/inblandade in?
Måndagar
Men vid frukosten fick jag den positiva meningen "Måndagar är bästa dagen, för det är aldrig så långt till en måndag som det är just en måndag" Jag försökte intala mig att det stämmer och traskade vidare till plutonens timme.
Nu har det bedrivits fys på lite olika håll och kanter. Själv cyklade jag 13.5km och sprang en kort stund på löpbandet. Nu blir det till att plugga på Miltekprovet som är nästa måndag. I eftermiddag är det taktikprov och under kvällen 3h engelska (är det inte underbart med måndagar?)
