Sugen...

...på att tatuera mig! IGEN! Mamma tycker såklart inte om idén...och jag vet inte riktigt vad det är jag vill göra ännu heller. Funderat lite på att bygga ut den på revbenen så att den blir ännu större, både längre och bredare. Men då blir man ju såklart lite nojig eftersom jag faktiskt är nöjd med den, måste ju hitta samma snubbe som gjorde den ifall jag skall vara säker på att det blir lika bra om jag bygger ut.
Ingen av de andra två är jag sugen på att göra någonting annat med, speciellt inte texten, den duger bra som den är, fin och enkel. Den i svanken funderar jag däremot på att försöka göra nån form av reklamation på ifall det går. Om det är någon som kan nåt om sånt så hör gärna av dig till mig!

Jag gjorde en tatuering när jag var 18 år och 4 dagar gammal, den var välplanerad och jag hade väntat i flera år på att få göra en. (även om mönstret inte alltid varit så självklart...) Men mina föräldrar sa precis som många andra blankt nej till det innan jag fyllt 18...
Jag minns att jag även tagit reda på massa fakta om tatueringar och skrivit ut papper som Mamma och Pappa kunde läsa så att de kunde förstå att det inte var så himla farligt som de verkade tro att det var (eller ville försöka få mig att tro?). Jag kollade runt på både internet och i telefonkatalogen och hittade en kille i det sistnämnda där det stod flera bra saker och han hade diplom och allt annat som krävdes för att man skulle vara godkänd. Dessutom var studion i Nässjö och skulle alltså inte ta så lång tid med tåg...
Jag bokade en tid ett par veckor innan så att jag skulle kunna göra det så nära årsdagen som möjligt. Jag hade med mig en kompis dit eftersom det skulle ta ganska lång tid och jag var väl hyfsat nervös, då är det alltid skönt att ha någon med sig.

När jag kom dit hade jag ett mönster med mig som jag hittat på Internet, men jag ville modifiera den litegrann och började titta i hans pärmar. Jag valde att ta bort vissa sträck i tribalen och få in mitt stjärntecken i mitten så att det åtminstone inte bara var en tribal utan hade en liten betydelse också...Tittar någon på den hade jag varit tvungen att berätta att det finns där eftersom det passar så bra in på den att det inte märks ifall man inte vet om det...
När det väl var dags fick jag dra ner byxorna och lägga mig på tandläkarstolen. Det var fruktansvärt! Skulle det verkligen göra så här ont? Hur i helvete får folk för sig att göra fler tatueringar?
Det kändes som om någon skar med brinnande knivar i kroppen på mig...På vissa ställen kittlades det nästan, men det var på endast ett par stycken...resten gjorde bara ont! Och jag började må illa efter en stund och ville spy. Han plockar då fram en ICA-kasse som jag kan spy i ifall det behövs och sen fortsätter han igen...

Det var de värsta 1.5h i mitt liv tror jag! Det gjorde verkligen så himla ont, men jag tänkte att det var för att jag valt att göra det över ryggen och det skall tydligen vara lite känsligt när man kommer över ben...
1500:- fick jag betala för konstverket som jag var nöjd med den första tiden, innan jag upptäckte hur snett han hade gjort det och varför buktade den ut egentligen? skall det vara så? Och den var typ vit/grönfläckig på vissa ställen vilket inte var nåt vidare snyggt.Gjorde man en ifyllning inom ett år var det däremot gratis, och jag utnyttjade ju såklart det även om jag var livrädd när jag skulle gå dit och hade dragit mig nästan hela det året jag haft på mig för att göra det...Det gjorde inte lika ont den gången, även om det gjorde väldigt ont! 

Matilda frågade om jag inte var sugen på att göra en till direkt efter vi gick därifrån första gången. Och det var jag konstigt nog, men visste inte om jag någonsin skulle våga...

Under 2007 lärde jag känna Pia i samband med att jag började jobba som skolinformatör. Vi klickade bra och jag började jobba i Skövde vid nyårsskiftet vilket gjorde att vi kunde umgås oftare än under hösten som varit. Vi hittade på en massa roliga saker under hela 2008 och när vi satt hemma hos mig innan en av våra spontana utgångar satte hon på låten Kickstart my heart med Mötley Crüe och vi, lite glada i hågen just då, tyckte att det var världens bästa idé att tatuera in låtens titel någonstans på kroppen.
Eftersom vi började spåna en massa där under kvällen kunde ingen av oss banga på idén och två veckor senare hade vi en tid bokad hos tatueraren som bodde nästan vid min gamla lägenhet på Östermalm i Skövde...
Jag bestämde mig för att ha den på höften och Pia under sina blommor på armen.
Eftersom jag hade så dåliga erfarenheter sen tidigare var jag väldigt nervös och Martin (tatueraren) undrade om det var min första...När jag då sa att det var min andra men att det hade gjort så ont med min första och att det var därför jag var nenrvös ville han titta på den.

"OJ!! vem har gjort den där egentligen? Han måste verkligen ha kört brutalt med dig! Det där är ju ärrbildningar och så skall det inte se ut! Jag lovar att vara snäll mot dig" Säger han.

Jag är ju såklart orolig ändå och ber att Pia skall hålla mig i handen då det är jag som är först ut på plan...Efter en stund frågar hon om det är okej att släppa eftersom hon håller hårdare än vad jag gör och jag pratar på precis som vanligt.
När han var klar undrade jag om det var så det skulle kännas egentligen. Och sa att jag defenitivt kommer göra fler i så fall. Det sved till lite på ett par ställen, vilket inte är så konstigt, men annars var det helt okej och gjorde inte en tredjedel så ont som hos Sonny i Nässjö.                                                                                     
                                                                                                                                                                   
Jag fick blodad tand, och det är precis så som alla säger, har du gjort en vill du gärna ha fler sen...hade funderat redan innan jag tatuerade in texten på att ha blommor i någon form på revbenen men kunde inte bestämma mig riktigt för hur stort jag ville ha det och hade funderingar på att väva in en text emellan på något vis och ett tag var jag lite sugen på att ha en spindel längst ner också, just för att jag har sån spindelfobi...
Det blev besök hos flera olika tatuerare för att få lite olika idéer om hur man kunde göra. Eftersom jag ville att det skulle bli riktigt bra när den skulle vara så pass stor som jag hade tänkt mig.
De flesta rynkade på näsan och sa att revbenen är ett av de värsta ställena man kan tatuera sig på...men jag ville ju ha det och andra hade ju klarat det. Sen kunde väl inget vara värre än att tatuera svanken hos Sonny?
Ingen som sett hans tatuering tycker att den är bra gjord och tyckt synd om mig i efterhand som måste stått ut med hans behandling...
Eftersom det var min första trodde jag ju på Sonny när jag frågade om det verkligen skulle se ut så och han ger mig svaret att det ser ut så på vissa personer, och han hade egna tatueringar som kunde svälla upp typ om det blev väldigt varmt ute...
Men efter att ha varit hos två stycken till efter honom och träffat fler tatuerare som tittat på hur den ser ut förstår jag ju att det är han som gjort fel eftersom mina andra två ser ut precis som de skall.

Jag beslöt mig för East street tattoo i Sthlm under min första leave från Kosovo och fick en gästtatuerare som har en studio i Borås, men är ursprungligen från Bulgarien. Han hade fått se mina bilder jag skickat på lite olika liljor jag ville ha, men hade inte ritat upp någon bild utan valde att göra allt på freehand och ritade direkt på min kropp.
"Litar du på mig?" Frågade han och sen körde vi.
Han kunde ingen svenska så jag fick öva upp min engelska litegrann. Riktigt trevlig var han och pratade massa. Han tyckte att det var lättare och roligare att arbeta när det gick att prata med personen han tatuerade. Och sen tyckte han att min kropp reagerade väldigt bra på det också. På en del personer börjar huden tydligen rycka okontrollerat när man kör på ställen med mkt nerver vilket gör det svårt att göra ett bra jobb, samt att en del blöder väldigt mkt. Men han var helnöjd och sa flera gånger att han var tvungen att få tatuera mig igen. Jag varken blödde, ryckte eller tyckte att det gjorde nåt vidare ont...

Flera gånger undrade han om det inte gjorde ont. Men ärlighet varar längst och det gjorde verkligen inte ont.
Han berättade om när han påbörjat sin egen revbenstatuering 6 år tidigare. Men det hade gjort så ont att han inte velat fortsätta och hade inte vågat göra klart den än heller så han var både lite imponerad och gissningsvis avundsjuk för att jag klarade det så bra som jag gjorde.
Det var först efter 4:e timmen som det började göra ont. Var ganska öm i huden då. Det hela tog 5 timmar att göra och jag var riktigt nöjd med den. Totalt kostade den 6.000:-.
Den passar in på min kropp väldigt bra eftersom han ritat den utefter mina former och inte bara kopierat från ett papper och lagt på. Jag skulle defenitivt kunna göra en hos honom igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0