Halvdöd hund
Skulle ge mig ut för att springa en runda i förrgår. Så fort Hampus såg att jag bytt om til träningskläder blev han helt till sig och studsade omkring i huset. Eftersom jag inte har världshistoriens bästa kondis (än) och han såg så glad ut när han märkte att nåt var på gång fick han såklart följa med! Han har ju dessutom varit bra draghjälp tidigare och tycker det är roligt att komma ut.
En runda på en halvtimme hade jag tänkt mig...
Det började bra och vi sprang på en grusväg som går längs sjön. Jag som inte har varit hemma på ett tag och inte heller sprungit/gått åt det hållet på väldigt länge upptäckte en helt ny väg som jag tyckte såg fin ut. Den fortsatte en bit och till slut kom jag ut till en korsning. Vid det här laget hade Hampus börjat bli lite trött och vi hade bytt rollen som draghjälp. Men nu när vi kommit så långt måste det ju finnas nån väg som leder hemåt. Till höger fanns en väg med en tunnel som jag sprang under, men kom på mig med att faktiskt inte sprungit under någon tunnel tidigare och att det kanske skulle dröja tills nästa kom och vände. Möter en bil och tänker att gubben nog är på väg hem, så det kändes rätt.
Börjar gå eftersom Hampus sackar efter mer och mer.
Till slut kommer vi fram till en liten gård. Där tar allting slut och det är bara skog och hagar runtomkring! En skylt kanske varit på sin plats längre bort om att det är återvändsgränd? Men man kanske inte sysslar med att sätta upp sånt mitt ute i ingenstans?
Hampus låtsas hitta nåt intressant i busken och han får nosa en liten stund innan vi börjar gå vägen tillbaka. Men trött som han är och snäll som jag är lyfter jag upp honom och bär en bit. Tur att vägen inte var trafikerad! Hur hade det sett ut!?
Efter en liten stund får han hoppa ner, det är ju ingen chihuaua jag har att göra med...
Vi går mestadels och tar samma väg tillbaka hem igen, tankarna om att ringa pappa för att plocka upp oss for runt en del i huvudet, men eftersom jag inte visste riktigt vart vi var hade det ändå inte blivit lätt för honom att hitta oss.
Hampus hittar istället ett dike med vatten som han klättrar ner till och dricker lite av för att sen ställa sig i och därefter kravla sig uppför branten.
Väl hemma en timme senare, tar jag med honom till spolspiltan i stallet där det finns varmvatten och hästschampo och badar av all lera som han samlat på sig i diket. Sen la han sig i "korgen" och låg där några timmar helt utmattad stackaren. Jag trodde nästan han skulle tuppa av ett tag. Har han blivit så gammal? För så jobbig var inte rundan vi tog...Han orkade knappt äta upp sin dentastix.
När han var yngre kunde jag sätta på mig inlines och "tolka" efter, livsfarligt men väldigt roligt!
När jag kom hem från Dianna vid halv tio var han pigg och glad igen, det kändes skönt!
