hermanamayor

Har haft skjutvecka i villingsberg under veckan, eller Villingsnam som stället också kallas.
Vädret var väl inte det bästa, trodde att jag skulle blåsa bort ett par gånger och snön gick till knäna och eftersom det inte hunnit frysa ordentligt var det lite smått blött på myrmarken vi skulle strida på.
Det var tungt många gånger att ta sig fram i terrängen och det var mer än än gång man gjorde en "faceplant" och knappt tog sig upp igen.
     Under ett av våra sista genomförande hade vi väldigt högt tempo och det kreks skydd och framåt omvartannat så man hann knappt slänga sig ner på marken förrän det var dags att springa igen och han som var gruppchef det genomförandet hann ikapp mig och ropade framåt samtidigt som jag kände hans hand på min rygg och en halvsekund senare låg jag framstupa i snön med vapnet under magen.
Det var inte hans tanke riktigt men vi skrattade lite åt det båda två efteråt.
Efter det genomförandet var jag så trött att jag nästan tänkte anmäla mig själv som skadad (befälen dömde ut skadade under anfallet och hällde låtsasblod på personerna) så att jag kunde lägga mig ner för en stund och spela död eller nåt...men jag fortsatte ändå och tänkte att; fan, det är bara ett genomförande kvar. Bara jag slipper vara chef så skall det nog kanske gå eftersom vi kommer få lite vila emellan...

Vad hände sen? Jo, jag blev chef! Trots att jag sa att jag faktiskt inte kände för det inför ett sånt genomförande då jag knappt kunde ta mig fram som soldat, hur skulle det gå att ge ut ordrar om jag knappt kan andas?
Dessutom hade jag lite dåligt självförtroende fortfarande efter mitt förra genomförande som chef där jag knappt visste vad jag höll på med till slut eller vad uppgiften skulle vara eller när befälet hade tänkt avsluta för oss...
Samtidigt vet jag att jag behöver öva på just chefsdelen eftersom det är den delen jag inte har. Soldat vet jag ju hur man är, den biten kan jag. Men jag har aldrig agerat som gruppchef tidigare.
Det var sista genomförandet för hela veckan och befälen påpekade ju såklart att det skulle bli tufft för oss med mkt påskjutningar och att dom ville vara glada när det var dags att åka därifrån. Och det gick faktiskt riktigt bra. Det var bara på ett ställe det kunde gått bättre och det var när min stridsparskamrat fick eldavbrott, under "gå på marsch", där borde jag bara dragit med honom istället för att skrika framåt utan gensvar. Men det löste ut sig efter en liten stund. Skönt att lämna veckan bakom sig och känna att det sista jag gjorde faktiskt gick bra.

Jag har jobbat med värnpliktiga tidigare och utbildat samt gått som biträde. Både inför pluton och nån gång inför kompani. Men det är en helt annan sak än att leda en grupp i strid. Det är nåt jag gjorde för första gången under veckan och då med skarp ammunition.
Tycker kanske att det är lite konstigt att inte ha fått någon form av gruppchefsutbildning innan dom slänger ut oss i skogen för att skjuta skarpt, men det gick ju rätt bra ändå. Får göra lite egna hemstudier tror jag...