7 svåra år


Publicerad: 2010-05-16
Normal text Stor text Extra stor text
En bedrövad Jack Harris upptäckte att det saknades en  pussel
En bedrövad Jack Harris upptäckte att det saknades en pusselbit efter drygt sju års arbete. Klicka på bilden för att se den i ett större format.
Foto: Fran Stothard/SWNS.COM

Slet med jättepussel i sju år - upptäckte att en bit sakas

Efter sju svåra år har han en ändå en bit kvar.

Den dystra upptäckten gjorde en pensionär som trodde att jättepusslet äntligen var färdigt.

Pensionären Jack Harris, 86, är en envis man. Julen 2002 fick han ett jättepussel med 5000 bitar av sin svärdotter.

Det tog honom över sju år att lägga det färdigt.

Eller nästan färdigt, rättare sagt.


Saknas en bit

När han lagt den sista biten på plats och tog ett steg tillbaka för att beundra sitt verk upptäckte han mardrömen. Mitt i pusslet fanns ett litet hål där det saknades en bit.

Han sökte i hela huset men kunde inte hitta den försvunna pusselbiten.

– Han blev så besviken när han upptäckte att det saknades en bit. Det är sorgligt för nu blir pusslet aldrig färdigt, säger hans svärdotter Eve Harris till Daily Mail.

Familjen har kontaktat tillverkaren för att försöka få tag i en reservbit. Men dessvärre tog Jack Harris så lång tid på sig att lägga det att Falcon Games har slutat tillverka det.



En Skämtsam utmaning

Från början var jättepusslet snarast tänkt som ett skämt.

Familjen Harris har som tradition att Jack varje jul får ett pussel. I vanliga fall lägger han dem färdigt lagom till våren, och är mäkta stolt över hur snabb han är.

Den här gången ville Eve Harris ge pensionären en rejäl utmaning med en 1800-talsmålning av konstnären James Tissot i 5000 bitar.

– Vi köpte det på skoj eftersom han brukade skryta om hur snabb han är att lägga dem, säger hon.

Och envise Jack tog sig an utmaningen på samma sätt som alltid: han hällde ut alla 4999 bitar på matsalsbordet.

Planen var att bli färdig till sommaren.

Sju och ett halvt år senare var högen med bitar slut. Men pusslet blir aldrig färdigt.

William Svärd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0