Jag önskar...
...att det knackar på dörren nu och att det levereras ett paket med en riktigt bra kamera till mig helt utan kostnad.
Det kanske är nu man skall be till Gud och säga att "Om du finns, ge mig en kamera, jag lovar att vara dig trogen, gå i kyrkan varje vecka och be för dig varje kväll..."
Och när jag väl "fått" min kamera (som jag egentligen betalat en massa tusenlappar för men är glad ändå), sneglar jag lite snett uppåt och säger tyst "Ok det var schysst att kameran iaf var på rea, men det visar inte din existens helt så det där med bönerna...det är sånt man säger bara, hoppas du förstår det. Men den dagen du....DÅ, ja, då lovar jag att tro på dig!"
Du kände igen dig litegrann eller hur!
Jag tror inte på Gud. En Gud är ett positivt laddat ord, och om det finns en Gud är han inte god, vilket inte alls hänger ihop. Han är självisk och har dumma idéer.
Det enda jag minns ur barnens bibel som jag, precis som många andra barn hade i sitt rum som liten, är en bild av en Far som fått välja en av sina söner att offra till Gud för att visa att han verkligen älskar Gud.
Bilden visar fadern som håller i ungens ena ben och ett svärd i det andra för att klyva ungen mitt itu...
Är det här sunt? Kan man bli så galet troende?
Och alla gräshopporna, den stora översvämningen, torkan. Hur schysst är det?
Läser man dessutom i bibeln förstår man ganska snart att allt är inavel, både människorna och djuren...det var ungefär i det skedet jag slutade läsa den där gången då jag hade bestämt mig för att plöja igenom hela boken.
Men jag har sagt till mig själv att jag någon gång skall läsa både Bibeln och koranen.
Vi får väl se när det blir om jag beslutar mig för att ta steget...det är några sidor att läsa!
Och är det någon som är riktigt troende så sätter jag mig gärna ner och diskuterar kring allt, inga problem, religion är ett både stort och intressant ämne att prata om vare sig man är troende eller inte.
